lillatanta

Ja så var det nog dags att ge sig på bloggandet igen.

Har varit sugen många gånger men vänt i dörren.

Men nu har jag så mycket som virvlar runt i mitt lilla huvud som jag vill ha ordning och reda på. Både gott och ont så som det är i livet.

I det stora har väl inte så mycket hänt, samma hus samma gubbe alla barnen hemma i huset hunden lever värken värker. Ja det mesta är som det brukar. Men visst händer det en massa i mitt liv varje dag. I dag t.ex. har jag satt Hanna på bussen till Värnamo för att hälsa på en kompis Simon. Tänk ungen år 18 ändå oroade jag mig. för att hon skulle hamna fel ta fel buss i bytet glömma sig själv och väskan tappa bort biljetten ojoj mycket kan hända. Men det gick bra. Hon höll på att glömma väskan men det var visst någon skyddsängel som räddade henne där. Nu är hon framme och ansvaret är Simons, lycka till grabben med min klumpeduns som ramlar trillar snubblar och glömmer men har en ängels hjärta. Ja tänk vad lycklig jag är över mina barn. Kommer ihåg den översvallande känslan när de var nyfödda, den enorma kärlek lycka som är obeskrivbar om man ej upplevt den. Tänk att den sitter kvar ännu fast min förstfödde Johannes är 20 år nu. Samma överväldigande lycka och kärlek kommer över mig när jag ser på dem. Min lycka mina barn. Så glad och tacksam att jag fått och får uppleva dem. Snyft nu blev jag riktigt rörd. Ja jag har fler lyckor i livet Lilla Gubben, vovve Nellie, huset, mina vänner, datorn hihi. Ja listan kan bli enorm. Eftersom jag blev så nostalgisk över mina små stora barn sätter jag in ett foto som är ca 15 år gammalt. Visst är de rara.