lillatanta

Ojojoj nu är tanta trött, men ett fint kök har jag. Jag har storstädat mitt kök i dag. Äntligen ska vi få en ny diskmaskin efter att ha varit utan sen dagen före jul. Eftersom vi är allt som oftast är 7 personer i huset så bor jag i diskbaljan¨
.
 Jag tyckte att när vi nu äntligen ska få vår nya maskin måste det storstädas så att allt annat blänker i kapp med den nya tingesten. Så skåp lådor både invändigt och utvändigt gardinerna hänger nystrykna 
och frysen är urfrostad .
Men kylskåpet får vänta tills i morgon för nu värker det i hela kroppen.

Utanför är alla våra grabbar plus ett tiotal bilar, det är motorgruppen i dag. Fast i dag ska de laga grannens garage och mur. En av killarna kom hit i veckan så glad för hans för dagen nya bil hade gått igenom besiktningen. Han har bara haft sitt körkort en månad. Glad i hågen tvättade han sin nya bil putsade både ute och inne. Sen åkte de ett varv kom hem och fikade. Plötsligt utbrister Johannes VAR ÄR DIN BIL???? Hoppsan den hade rullat ner till grannen, tur att ingen kom emellan. Han hade glömt att lägga i en växel och handbroms. Så grabbarna var snälla och erbjöd sej hjälpa till och fixa förödelsen. De måste plocka ner stenarna från en mur ta bort grus och jord och bygga om igen. Så kan det gå.

I går var Hanna Maria och jag ute på en skogsutflykt till näst minsta sjön i Finspång. Att simma över tar inte lång tid.

Nellie stor trivs en skog att springa i och en sjö att bada i kan det bli bättre






Vatten paus för mej



Andra sidan sjön

Hanna gör stockkonster

Vilka härliga dagar det har varit. Solen värmer både hjärta och sinne.

Vi har varit i Stenviken det är Frälsningsarméns sommarställe. Jag är uppväxt där eftersom mina föräldrar alltid tillhört Frälsningsarmén. Det är sällan någon där så vi får ha badplatsen för oss själva. Där står ett gammalt 100 årigt torp som vi kan få låna när vi vill. Inget man kan bo i men funkar bra att fika och mysa i vid regn. Men det bästa är nog utsikten. Stenen i viken
.


Jag har jag faktiskt badat. För första gången på flera år  var jag först i familjen. Ja om vi inte räknar med vovve Nellie hon hoppar i så fort isen är borta. Bouncy var i  sjön med i dag men bara med tassarna, den fegisen. Rymde gjorde hon med inte så långt men hon är nog den busigaste hund som finns. Hon är sällan still och hittar på det mest tokiga upptåg. Detta var vad hon gjorde i dag. Bet hål på soppåsen och fick fram gräddfilsburken som hon genast gjorde en djupdykning i.

MUMS
Johannes Nathalie har fyllt 19 år med, stora tjejen så vi fixade fiskedamm och åt jordgubbstårta.
Naturligtvis så fick hundarna fiska med.fast nellie tjuvkikade bakom skynket
Hundgodis och grisöra mums

Oj tiden bara springer i väg tycker jag. Jag försöker springa i fatt den med jag hinner inte fast jag springer flämtande bredvid med tungan ute. Ingen ide att försöka. Jag tycker de flesta dagarna rullar på i de gamla vanliga hjulspåren städa diska handla laga mat ut med hundar osv osv. Men där emellan får man små guld kanter i livet. Kaj kom med en fin bukett blommor en dag, bara så där för att. Gulligt då blir man glad. En väninna dök in på en kopp kaffe, Flickorna kryper upp i soffan bara för att mysprata, Johannes lagade en god middag, vi var i Norrköping och köpte en riktigt fin studentklänning till Hanna en timme i samma provrum men sen blev hon riktigt fin i den hon valde. Jag har allt myst framför datorn lite med och gjort lite bilder. Jag är lite periodare med vad jag pysslar med. Ibland ritar och målar jag i några veckor nu är det bilder bilder med digital scrapping. Ta gärna med om ni gillar någon. Kolla gärna på hemsidan. Jag har både egengjorda och en massa andra bilder ni kan ta med. Bara roligt om någon använder och sprider vidare att de finns.
Till min grafik
Mina bilder
 

I söndags var vi på taptot, Här i Finspång har de haft som tradition att sista söndagen i april, går musikkåren från olika kyrkor marsch runt Finspång och spelar. De börjar kl 5 på morgonen och går till kl 10. sen går de kl 17 en kort marsch ner till vårt slott där de spelar och sen trummar taptot. Sen blir det vår. När jag var liten gick nästan varenda unge efter i marsch tåget tyvärr så är det inte så nu. Synd när sådana traditioner försvinner. Minns känslan när vi gick upp tidigt senare kom mamma med varmchoklad och mackor till oss. Så mysigt.

Nu är glada påsken slut slut slut Lillatanta kastar riset ututut, men till nästa år igen tar hon riset in igen det kan hon lova.

Ja nu är påskhelgen slut och nya vårdagar kommer. Vi har haft en riktigt myspysig påsk med mat ägg läkt och vänner och så solsken förstås- Torsdagen började med att två supersöta påskkärringar på besök och festade vi på påskmat .
 
Fredagen var vi hos kajs föräldrar träffade våra söta små kusiner och åt god påskmat. På lördagen var det grillfest igen med goda vänner och min syster. Vi spelade kubb mitt lag förlorade tre ggr men lika glada var vi för det hihi.På söndagen var vi i kyrkan sen solade och pysslade vi i trädgården i går måndags god porterstek hemma hos mamma. Ja en riktigt mysig helg har det varit.. Här kommer lite bilder på våra fina påskägg vi målade och lite annat kul vi gjort

Min mamma ,stolt över sitt fina ägg

Min sons fina skapelse


tror det här var nathalies syster jessicas skapelse



Hanna

Lillkusin Lukas vi har tre till små kusiner men de fick vi inte med på bild denna gång

Mina små hanna Maria Johannes Nathalie

Kajs systrar Annjelica och Annica

Halloy

 Här kommer bilder från Marias och min  skogspromenad som vi tog i helgen med våra små vovvar. Såååååååååååå härligt och mysigt. Blir inte mycket text i dag bilderna får tala för sej själva


vitsippor så vackert nu är det vår


Här vill jag upp




Thjooohooo


Lillatanta


nyfikna hundar


Hmm luktar mossa


Jag kan också klättre högt





vårbäck

vår dopp'


torkning i smutsen


maria och Bouncy

VAD GÖR LILLATANTA NU DÅ




Jo hon har mest stressat runt och gjort allt och inget. Hamnade i en stressperiod i mitt liv. Så dumt så dumt men jag gör det gång på gång. Ser alla måsten som ska göras gör och gör och gör fast jag inte orkar . Men jag har allt hunnit med lite mys jobb med som att måla en gammal stege och ställa mina penséer i kruka på. I dag när jag satt ute på verandan och lyssnade på fåglarna bubblade en vårglädje upp ur mej och en psalm som vi nog alla känner dök upp i mitthuvud här är de två första verserna

O store Gud, när jag den värld beskådar,
Som du har skapat med ditt allmaktsord,
Hur där din visdom leder livets trådar,
Och alla väsen mättas vid ditt bord.

 Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud! O store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud! O store Gud!

 När sommarvinden susar över fälten,
När blommor dofta invid källans rand,
När trastar drilla i de gröna tälten,
Vid furuskogens tysta, dunkla rand;

Ja ibland är vardagslyckorna störst i livet. Tur att man inte bara känner stress

Jag har knepat och knåpat med mina bilder igen ta gärna med dej eller gå in och se om du gillar någon
http://www.urp.se/nettetanta//bilder%20min%20grafik.htm
 Kram till dej som kommer hit till mej och läser

Tidernas råttjägare det är jag det. Ojoj vad jag springer och jagar dem runt i hela huset. Stora är det och de gömmer sej bra, men ibland springer de över hela golvet. Ja till och med flyger fram. De är många och inte hjälper råttfällor på dem, nä här gäller det att få till tyngre artilleri. De finns i varje rum i den minsta lilla vrå och skrymsle. De är tysta som möss fast de är råttor. Jag ber hela familjen hjälpa till men det slutar oftast med att det blir jag som får ta upp jakten själv. Jag far genom hela huset på jakten in i alla vrår. I dag hade de ätit sej tjockare fetare och större än någonsin.
 
Inte ens hundarna vågade hjälpa till. Hualigen!

Men jag har aldrig blivit biten trots att jag tom. fångat dem i nypan. Jag gillar dem inte alls.

Men det Finns dem som gör det har jag hört. Som har hela huset fullt med råttor och trivs med dem.

Jag hatar dem. Inte en enda vill jag ha. Men det verkar omöjligt i detta hem. Hur mycket jag än jagar dem. Men jag har en trogen hjälpare i jakten han är en kär kär vän Snabeldraken. Den är de rädda för kan ni tro han äter upp dem med ett mmmmmmmmmmmmmroooorrrrr.

Just nu tror jag att de flesta är utjagade men jag vet om jag bara börjar flytta på bokhyllor och möbler så har de redan skaffat sej en hel hög med ungar och i morgon får snabeldraken och jag ta ett varv till. Ja du har nog gissat rätt för länge sedan det är dammråttor jag jagar

Vad gör Lillatanta då.
Just nu känns det som om alla dagar är sej lika, vaknar äter frukost en knäckemacka och ett halvt glas mjölk. Bäddar diskar ut med vovvarna i stora skogen., så skönt. Kommer hem trött vilar om jag hinner lagar mat. Familjen börjar drälla in. Äter städar plockar pratar pratar mest med mina flickor de är lika pratglada som sin mor. Lilla gubben Kaj kommer hem. Lite fika för Hanna och honom. Bara två kaffedrickare i familjen, fast det brukar komma en eller flera grabbar varje dag och vilja fika med. Vi handlar eller fixar något flickorna tar hundar. Vila vid datorn. Lite kvällsmat, disk, tv, dator sen är det natta..

Men jag orkar mer och mer. Förut var jag helt låst här hemma, men nu kan jag trava runt med hundarna och handla. Kul att få se något annat än fyra väggar.I dag var Hanna ledig så hon tog med mej ut i skogen trots duggregn. Det är så varmt och skönt ute trots att solen gömt sej. Just nu ligger jag och lyssnar på Maria och en kompis som sjunger karaoke för fullt, sen har de visst mej som automatisk dörröppnare 3ggr har jag fått springa upp medan jag skrivit detta för att öppna för Johannes vänner. Men nu blev jag putt och sa upp mej som dörröppnare. Han har vist 6 vänner där uppe. Men det är bara roligt att huset är fullt, bara jag slipper springa och öppna. Vet ni vad nu börjar solen nästan titta fram mellan molnen här, Härligt älskar sol. Kanske tar ej ut för att plantera några penséer sen. Tänkte göra lite fint på verandan. Ja det här är vad en Liten tant gör och trivs ganska bra med detta. Hoppas ni har det bra med

 kraaaaaaaaaaaaaam

Ja då var den här veckan till ända. Hualigen vad fort det går, speciellt helgerna. Vi har varit hemma i helgen i går räfsade vi och eldade ute. Så skönt trots att solen inte ville titta fram.

Sen kom många vänner förbi på lite fika i trädgården även min syster hennes son och dotter och min mamma. Kul när vänner bara tittar in. I dag har jag sovit änge varit ute en stund innan regnet . Men min syster Monika och jag satt faktiskt kvar på altanen en bra stund trots regn utanför så varmt och skönt. Men sen gjorde vi taco och det var gott det med. Nu lite vila vid datorn.

I morgon börjar en ny vecka med nya blanka blad att fylla i våra dagböcker. Tänk vilket mirakel det är egentligen. Att vi får en ny morgondag. Det är så lätt att ta allt för givet. Det kunde ha varit jag som fått cancer och inte klarat mej eller det kunde ha varit något annat som drabbat mej. Men det är verkligen ett mirakel att jag ska få uppleva ännu en vår en ny morgondag.

Jag tänker på den cancer drabbade småbarnsmamman som bloggat om sitt liv som nyligen gick bort. Hennes önskan var att få uppleva ännu en vår. Hon fick inte det. Men det får du och jag. Vi får uppleva ännu en morgondag ännu en vår. Visst är det väl ett mirakel i sej. Tänk att få se hela naturen vakna till liv på nytt. Jag älskar våren. Den ger liv och hopp. Men jag vill försöka att se den på ett nytt sätt vara mer tacksam över det fina jag fått. Ännu en dag ännu en vår. Ännu flera dagar med dem jag älskar. För nog har jag lätt att ta allt det goda för givet. Nog har jag lätt att ibland mest se det som inte är bra och glömma att varje dag är ett mirakel. Så nu bläddrar jag fram nya blanka blad jag vill fylla med tacksamhet i min dagbok

Känns som om det är dags att börja blogga igen.

Mår mycket bättre nu, fast illamåendet håller i sej. Men jag hoppas det försvinner det med snart. Men jag är så glad och lycklig att min kramp i bröstet är borta. Jag kan gå ut och gå igen. Jag har inte klarat mer än 200m förut utan kramp nu har jag inte känt ett dugg av det .

Härligt! Jag får sakta men säkert mer och mer ork att promenera..

Mitt liv är mest här hemma som förut ,men promenaderna gör att det känns så mycket lättare. Jag städar promenerar och vilar lagar mat tar hand om familjen i bästa mån jag kan och orkar.

Känner att livet blivit lättare att leva Visst har jag värken i kroppen kvar men det här med att bli fri från krampen gjorde susen ändå.. jag har gått ner 20 kg i vikt med vilket gör allt betydligt lättare med förstås. Här kommer lite foton från vårvinterpromenad med min mamma och dottern Hanna och så vovvarna förstås.

Halloy allihopa

Äntligen ska det bli av att skriva lite igen efter operationen. Ja jag har mått lite skruttigt efter men nu börjar det vända igen

Jag har alltså opererat ett stort magmunsbrock samtidigt gjordes en gastricbypass. Att operera magmunsbrock och få det bra är svårt. Eftersom jag har 25 kg övervikt och de skulle operera på samma ställe som bypass, så bestämde vi att det var bättre att göra en bypass med för resultatet blir bättre då. Om jag sen går ner i vikt gör ju inget, något bra på köpet.

Operationen gick bra men tog visst 4 timmar mer än beräknat. Det som inte gick lika bra för mej var uppvaknandet. Jag blev totalförlamad. Kan knappt skriva om det utan att få klaustrofobi och panik. Det var tur att jag var virrig och slö av narkosen annars hade jag nog blivit ännu räddare. Jag hörde hur de gick för bi och sa hon sover. Ville skrika nej nej jag är vaken men kan inte ens öppna ögonen. En enorm tyngd i hela kroppen. Jag bad till Gud hjälp mej. Säkert på gick det ett par timmar men jag slumrade som tur var emellan åt. Så hemsk känsla. Men efter ett tag kunde jag öppna ögonen och vinka med fingrarna, en sköterska såg det. Jag kunde då viska lite och berätta. Läkare och alla kom springande. Jag kunde röra tårna och fingrarna då och öppna ögon och viska. Var lite virrig då så jag vet inte vad de gjorde men det släppte mer och mer sen. De har tagit en massa tester på blod och hår, jag har inte fått svar på vad som gick fel. Men de tror att jag reagerat på en muskelavslappnande de ger precis när de söver för att få in respiratorn. Ska bli intressant att se, hoppas de hittar orsak. Jag vill aldrig mer vara med om detta.

Ja annars gick allt bra och jag kom hem efter 5 dagar, blev bättre och bättre . Sen började jag må illa, brände värkte i magen, kunde inte få i mej vätska den rann upp igen om jag inte tog det jätte sakta. Åkte till akuten, bestämdes att jag skulle göra gastroskopi. Man går ner i magen med en slang kamera. I onsdags var jag där. Fick reda på att jag hade sår i skarvarna där de sytt ihop matstrupe och tarm. Kan bli så om de sytt lite tätt och det kommer dåligt med syre in. Jag blev glad för svaret. Var mer orolig att brocket inte blivit bra. Men det såg fint ut. Har fått mediciner för såret och hoppas det ska läka bra. Kan visst vara besvärligt ibland. Men nu mår jag bättre får i mej mat och dryck bättre så jag är optimist. Måste ännu en gång tacka alla som stöttat bett och tänkt på mej. Det bär mer än ni kan ana. Tack !

En liten uppdatering till då.
Pappa ringde till sjukhuset nyligen och det är tydligen bättre med mamma. Förlamningen i benen har släppt till stor del och det kommer troligtvis bli bättre snabbt. De tror att det kanske berodde på någon medicin hon inte tålde. Hon har suttit på sängkanten och ät något piggare. Hoppas att det blir bra snabbt :)

Hejdå!

Jo, det var ju så att ni ville få lite information om hur det gått för mamma på operationen och därför bad mamma mig att skriva en liten uppdatering. Hanna Carlsson heter jag och är Anettes äldsta dotter, 18år. Har också en blogg för er som vill veta lite mer om mig. www.litetkakmonster.blogg.se.

Så åter till huvudämnet - mammas operation. Idag någon gång efter nio satte operationen igång och den blev väldigt lång. Men allt tycks ha gått bra under själva operationen. Pappa åkte in och hälsade på mamma tidigare ikväll och då var hon lite vaken i alla fall. Hon var väldigt medtagen och trött, vilket inte är konstigt efter en operation som denna. Hon kunde inte röra benen ordentligt men detta säger läkarna beror på slangen hon har i ryggraden som förser henne med smärtställande. De ska ta bort den och ge henne morfin istället så borde det försvinna. På det hela taget så tycks det ha gått ganska bra ändå för min lilla mamma<3 Gud är med henne, det vet jag. Ändå kan man inte låta bli att oroa sig för sådana här saker. Visst har hon opererats förr men det är lika jobbigt varje gång. Jag hoppas att jag kan få hälsa på henne imorgon, se att hon mår lite bättre. Känns skönt att veta att det finns så många fina människor som stöttar, ber och bryr sig om henne. Det betyder mycket för både henne och mig.

Uppdaterar när det händer något nytt.

(när det gäller bilden så är den vald av min syster. Hon tyckte att jag skulle visa mitt sanna jag nu när jag gästbloggade och allt ;)

Ja i morgon sticker jag och på torsdag blir det operation.
Ni ska veta vad otroligt mycket det betyder för mej att ni ber och tänker på mej.
Nu kan jag bara tryggt lägga mej i Guds och läkarnas händer och hoppas på det bästa. Känner mej inte speciellt orolig alls och det är faktiskt tack vare er.

 Jag känner mej buren av er och era tankar. Trodde inte att jag hade så många goda vänner som jag har, tack alla ni . Vi ses och hörs om ca en vecka. Kanske Hanna kan komma och gästblogga för att berätta hur det går. Kraaaaaaaaam och tack till er alla .

Ja nu börjar det att dra ihop sej till operation. Mest det som cirklar i mitt liv just nu. Att inte äta och fixa till jag ska iväg. Ja som sagt jag har ju opererats några ggr förut men aldrig planerade. Nu hinner man tänka och fundera men också att förbereda sek. i går slog jag på stort tig ett bad och rakade benen filade fötterna, ja man måste ju vara snygg.
 
Sen städar jag och grejar så familjen har något att stöka till hihi. Ja se mat måste de ha, det ska handlas och planeras så de klarar sej en vecka när jag är borta. Vad sa du? Att jag är en hönsmamma att de klarar sej själva. Men de är ju så små Johannes 20 år Hanna 18 och Maria snart 16. Hur ska de klara sej utan mamma . ja då pappa kaj ska vara hemma, men ändå. Nä skämt åsido de kommer klara sej bra. Men visst tänker jag med mat och planerar som den hönsmamma jag är. Jag är lite orolig för att aldrig vakna igen men det är bara dumma tankar som sveper förbi blixtsnabbt. Tror de flesta känner så inför en större operation. Jag tror den som kommer att ha det värst är vovve Nellie. Varje gång jag legat inne på sjukhus sitter hon i fönstret hela tiden vill inte äta och deppar. Mammas vovve det. Men jag måste skryta över henne lite eller över båda vovvarna. De är så duktiga att gå på promenad. Inget slit och drag. Jag är imponerad av Nellie i går gick vi på en liten väg och jag skulle gå över . Det kom inga bilar så jag knalla på. Men stop sa Nellie och satte sej ner. Först sitta och titta . det har matte lärt Henne att hon inte får gå över vägen innan vi suttit och kollat att det är fritt. Lika så att när det kommer en bil så går man långt in till sidan och stannar. Nu hör hon oftast bilarna före mej . Så hon kliver upp i snövallen ställer sej och väntar till bilen kör förbi. Duktig vovve va? Bouncy går det riktigt framåt med att bli rumsren ,två dagar utan olyckor nu så visst går det att lära gamla hundar sitta. Tycker att hon lärt sej otroligt fort på sina 3 veckor hos oss. Speciellt har hon lärt sej var maten finns och att det finns annat gott än hundfoder. Hmm lite matfixerad är hon allt. Men mat är ju gott.

Nu vet jag hur det känns att sova mitt i en cirkusvagn . Inte rofyllt i alla fall,

Ja som jag redan berättat har ju Maria fått en alldeles bedårade söt liten pommeranian hund. Hon charmar oss alla och har det bästa psyke. Tuff orädd men samtidigt underlägsen på ett bra sätt. I början trodde jag inte hon var så smart, men ack vad jag bedrog mej . Hon bara spelar dum för att manipulera oss alla. Viftar på svansen och ser bedårande ut. Stackar Nellie har inte riktigt fattat än att hon mött sin över man. Hon försöker små morrandes att få den lilla nipper tippan ur vägen i bland, men Bounci tänker som så ,morra du jag gör som jag vill ändå.

Bounci har sovit på Marias rum sen hon kom och det har funkat bra. Så länge Maria är på rummet annars skäller hon och vill ut. Så vi tänkte bäst hon sover hos mej i natt annars börjar hon väl skälla kl 7 när Maria går upp.

Sagt och gjort vi tar in hennes nattbur 4 kompostgaller till sovrummet. Kaj har redan flytt till kontoret för att sova (han har en säng där)för jag hostar hela nätterna och han vill sova.

Vi stoppar in lilla rara vovven i buren. Bounci blir hyper glad i sin bur snurrar runt runt på två ben skäller, skuttar, viftar på både svans öron och allt för att göra sej såååååå gullig och få komma ut. Ja hopp ! Ignorera henne måste vara bäst . Jag blundar och ligger still, hunden flåsar som en tok rusar runt runt skrammel buller snurr snurr. Nu börjar Nellie bli irriterad moooorrrrrrr morrr morrr först lite försiktigt sen allt mer ilsket. Jag känner det samma som Nellie. Men Bounci håller ut en kvart till innan hon äntligen fattar att nu händer inget mer i dag. Tror hon somnar på två sekunder för att sätta i gång med en riktig snarkning. Den lille skiten snarkar som en stor karl. Buffar sen runt och grymtar som en gris. Nu ska vi väl sova? Då börjar hostan, kämpar till halv tre då jag ger upp. Antingen hostar jag eller störs av det snarkande grymtande monstret vid min sida. Tänker smyga upp lägga mej i vardagsrummet. Vadå ? vadå^? Varska du? Hallå stor matte var ska du? Ska vi gå upp nu kul ? Eller ska vi leka? Hallå hallå du går väl inte utan mej ? Ska vi ha ju nu hoho ? Nu morrar jag grrr  

Snälla Maria kan du lägga dej hos hundarna jag måste få sova. Maria vacklar yrvaket in i sovrummet. Från sovrummet görs voff voff snurr skrammel skrammel. Efter 15 min får jag dåligt samvete stackars Maria måste få sova hon ska ju upp tidigt. Jag går in i sovrummet igen. Bounci lugnar genast ner sej. Nu ska jag sova. Bounci grymtar runt jag slumrar till Maria sover. Då känner jag det, en fruktansvärd stank. Nu morrar jag ännu högre, bara att ge sej upp plocka skit och nu kastar jag även ut hunden. Nu har hon tur att hon är så söt annars hade det blivit hundmord. Säger hon som knappt klarar slå ihjäl en fluga. Stackars Maria drar för andra ggr den natten i väg med sitt täcke medan jag sätter i gång en tvättmaskin med hundfilt. Nellie tar sej en nattkiss under tiden. Klockan är snart 4 så trött. Nellie och jag går till sovrummet stänger dörren om oss. Bounci kommer strax till ro inne hos Maria. Nellie hoppar upp i sängen bredvid mej sen sover vi ,hostar en hel del men sover ändå äääntligen. Bounci ska inte sova hos mej i natt.
Bilden ovan har Maria tagit, hon är en mycket duktig fotograf och har haft lite småuppdrag. Hon är även duktig på att göra bloggdesigner. Just nu har hon en tävling där du kan vinna en gratis bloggdesign. Är du nyfiken gå in till hennes blogg
http://mharya.blogg.se/

Tack alla goda vänner som har skrivit till mej här i bloggen och på facebook. Det värmer otroligt att veta att det finns någon som tänker på en och som bryr sej.

Tänk att flertalet av er har jag aldrig träffat men vi har blivit goda vänner här på spacet, en del har jag känt i flera år och det betyder så mycket för mej.

Ja mitt sociala liv är inte så stort utanför hemmet. Men vi har ju fullt hus jämt med alla ungdomar och även vänner som kommer på besök.

Min kropp tillåter inte så mycket periodvis mer än sängläge och småplock. Ja ibland kan man ju inte välja riktigt hur man vill leva utan lever ett liv i anpassning till kroppen: Ja för all del det finns många som måste leva livet anpassat till sin psykiska hälsa med. Men oftast så går de båda hand  i hand. Klart att jag mår mycket bättre psykiskt när kroppen orkar mer.

Som det att åka och handla se lite folk. Jag känner mej som en riktig människa då brukar jag säga. Kan gå flera veckor som jag inte kan klara sånt på. Tänkte på det när vi var och handlade julklappar, där kom tanter nä hmm unga damer i min egen ålder och bara svissade förbi med sina kundvagnar. Jag fick en avundsjuktanke, jag vill också orka gå och handla utan att ligga flera dagar efter. Jag hängde på vagnen genom svettig och värkbruten och damerna bara svissade förbi så naturligt som helst, klart att man orkar gå till affären. Tro inte att jag är glad för deras skull. Jag vill bara ha det lika dant.

Men visst tar vi mycket för givet i livet. Jag kunde då ha haft det mycket värre många lider då sjuresor värre i sina liv. Jag är så tacksam över mitt liv för jag har allt man i grunden kan önska förutom hälsan då. Ja visst kan jag önska mej mera pengar får inte ut mer än 5,600 kr i sjukpension så det är knapert. Vi har 4 ungar boendes hemma, visst vill jag ha nya gardiner, ny bil och husvagn. Men jag vet inte om det skulle göra mej lyckligare. Fast visst skulle oron försvinna för hur pengarna ska räcka månaden ut. Har vi till mjölk, bröd osv osv. Hmm nu nästlade jag in mej. Klart livet skulle vara enklare.

Men jag har ändå allt som jag behöver friska barn en älskad make två halvtokiga hundar och en massa kärlek och glädje i huset, det räcker långt det.

Ja just nu ligger jag faktiskt med en eländig influensa hostar, nyser feber och så enormt hes. Kaj har rena semestern för han får bara vilopaus från mitt rika tal när jag är riktigt hes eller när jag ligger på sjukhus. Ja se jag föddes visst med talets gåva hihi. Så prata det kan jag. Men jag kan vara tyst också ibland som tur är men ibland kommer jag liksom i gaset .Som nu med denna blogg, kunde ha skrivit tre ggr längre men då hade nog ingen orkat läsa till detta SLUT

Ja nytt år och nya blanka papper att fylla. Ja detta år blir det nog en stor förändring i mitt liv

Det börjar med en stor operation den 20/1. jag har ett stort brock på magmun som har gjort att matstrupen sjunkit ner i magsäcken, sen måste de ta bort en bit av magsäcken så det blir något liknande gastric bypassoperation. Jag kommer aldrig att kunna äta som vanligt och före och efter operation bara flytande kost. Det är bra för jag har över 20 kg som verkligen inte behövs på en så redan skruttig kropp.

De måste öppna upp ganska mycket sen ligger det nära stora kroppspulsådern därför lite otäckt, men jag har ju opererats 4 ggr förut i magen så det går nog bra denna gång med. Hanna sa, mamma du blir väl inte ledsen över alla ärr på magen. Nä sa jag då syns det att jag har en välanvänd kropp och jag ska leka att det är en världskarta på magen med massor av järnvägar. Det blir nog snyggt. Ärligt talat så är det skit samma för just nu kan jag inte ens gå ut för kramp i bröstet. Är det minusgrader måste jag ha en stor halsduk för munnen . man tror allra minst man ska dö, hela bröstet drar ihop sej ända upp i strupen och det gör så ont. Jag kan nästan inte äta något utan att få dessa bröstkramper. Inte promenera inte och inte så trött på eländet. Så nu hoppas jag att jag ska bli av med denna värk och att jag går ned i vikt för det hjälper ju för alla de andra krämporna.

Ja jag hoppas på en förbättring.

Det duma är att gamla minnen kommer upp från när jag nästan dog när Maria föddes ,jag blödde 6,5 liter blod ett stort blodkärl till livmodern hade slitits av och det var ett mirakel att jag klarade mej. Jag låg i respirator flera dagar efter och var väldigt dålig. När Maria var 1,5 år blev det operation igen för en massa sammanväxningar. Ingen trodde mej när jag klagat över värk i högersida sen Maria föddes, men en dag blev det akut bl.a. hade ena äggstocken virat sej runt urinledaren så flödet stryptes av och en del annat. När jag vaknade efter denna operation var jag vimsig av narkosen men jag kommer ihåg att jag tjatade om hur ensam jag var och jag var livrädd. Sköterskan blev arg på mej. Kanske hade jag tjatat riktigt mycket vem vet. Men det satte en ångest i mej som sitter kvar att bli så rädd igen när jag vaknar. Dumt men man är som man är. Så jag är rädd att vara rädd när jag vaknar. Usch vilken tråkig blogg men den är ju min och så är mitt liv. Men jag har ju andra saker som är roligt i livet. Tex. nya hunden. Det går så jätte bra med vovve Nellie och henne . det är ju Marias vovve en pomeranian dam på 7 år som gått i pension från den kennel Maria jobbar på. Hon är så rar snäll och vacker har vunnit massor av pris på utställningar. Nellie som varit i centums centum har fått en rival, lite avis men det går bra.

Ja nu är julafton över och ett nytt år står och väntar på oss.

Jag har inte hunnit med bloggandet nu en tid för min julkalender tog min bloggartid. Men nu är det ett nytt år och nya blanka blad att fylla. Med denna nyårsdikt som säger mej så mycket vill jag börja det nya året med. Så önskar jag er ett riktigt gott nytt år och hoppas ni alla ska få skriva ned ett nytt gott år med hälsa glädje och mycket kärlek av de nära och kära

***************************

Ett ark papper

Jag såg ett pappersark fullskrivet med bokstäver och ord.

Grova stavfel och språkfel. Osköna överstrykningar.

Fula plumpar. Klumpiga staplar. Slarviga öglor.

Jag läste och upprördes i mitt innersta.

Vilken klåpare hade komponerat detta nonsens?

Vilken inbilsk narr hade skapat detta fuskverk?

***************

Då såg jag med ens vad det var

och rodnade av blygsel och skam:

Det fullskrivna arket var mitt gångna år.

Jag själv var den klene skrivaren,

mästaren till klottret och kråkfötterna.

Och längst ned på sidan

hade en mäkta sträng lärare skrivit

med rödaste blod

ett rättvist betyg: Underkänd!

I samma stund skymtade jag en hand,

som räckte mig ett nytt, bländande vitt, oskrivet ark,

och förnam en röst som sade: Skriv!

Det vita arket var mitt nya år,

och handen och rösten var den stränge lärarens

som givit mig ännu en chans

före avgångsexamen, den sista, den ofrånkomliga.

Då föll jag på knä

- en skamsen liten skolpojke-

och bad:

Herre, du stränge men rättvise lärare!

Inte en bokstav vill jag skriva

utan att du håller i pennan,

inte en mening

utan att du formar den,

inte ett skiljetecken

utan att du godkänt det.

************

Som dånet av ett starkt tordön

och bruset av väldiga vatten

nådde mig då hans röst:

Skrivare, skriv!

I en starkare hand har du utlämnat din penna.

Nu är du äntligen mogen

att skriva en godkänd sida.

Och fylld av en outsäglig trygghet

präntade jag de allra första stavelserna

på det nya arket:

Se, han gör allting nytt!

En pennfjäder i den Store Skrivarens hand

vill jag vara.

Skrivare, skriv!

Skriv snabbt, skriv hårt, skriv brinnande!

O, att han ville ta ett fast grepp om mig

och med sin levande ande

skriva en outplånlig skrift,

ett Kristus-brev, i mitt liv

för bröderna att tröstas, stärkas

och förnyas av.

Så att någon enda liten människa

kunde tacka Gud för mig.

Nils Bolander