Trött bloggare börjar om på nytt
Ja då har man fixat till lite i den nya bloggen
Får se hur länge jag har den här designen,känner jag mej själv rätt så byter jag nog snart..
Så länge sedan jag skrev blogg. Ett halvår eller så. Jag har ju skrivit i flera år förut. Känns som om det är dags nu igen. Just nu känns livet tungt, min pappa dog för tre veckor sedan. Vilket tomrum han lämnat efter sej. Känns som ett stort hål i magen . Men jag tror han har det bra där han är. Min älskade pappa. Vi hade begravning i fredags den var ljus och rofylld. Precis som Pappa . Vi måste ju fortsätta och leva vidare trots saknaden och göra det bästa av den situation vi nu står i. jag har drabbats av en sådan enorm trötthet, säkert inte konstigt efter det som hänt.
Så nu tar jag på mej nattmössan och sover en stund fast det inte är natt
Kraaaam till er alla
tack för att ni finns
Åh bloggen är ju så himla fin! I LOVE IT! :D den är såå... du! ^^ hihi
Oh ja tror att livet kommer gå vidare ändå.. även om det har varit himla jobbigt. Men det är bra att man har dig att prata med<3
Hej Lillatanta välkommen åter. Att mista sin Far är oerhört tråkigt saknaden är så stor så länge ...jag vet....Här kommer den .....Tantkramen!!
Hejsan!!
Jag vet hur det känns jag har också mist mina föräldrar. Man tror att man är berädd att man klarar det på ett lite lättare sett eftersom man anser sig vara vuxen . Men ingenting kan bromsa den saknad och sorg som man känner då en älskad anhörig vandrar iväg över . Jag kan trösta dig med att med åren som nu gått så kan jag åter se på gamla filmer och foton utan att gråta
man kan minnas episoder och minnen som alltid kommer att finnas kvar. Man inser att livet liksom går vidare men jag kan fortfarande sakna att jag skulle vilja prata om olika saker,fråga om något.
kram till dig från mej
Hejsan!!
Jag vet hur det känns jag har också mist mina föräldrar. Man tror att man är berädd att man klarar det på ett lite lättare sett eftersom man anser sig vara vuxen . Men ingenting kan bromsa den saknad och sorg som man känner då en älskad anhörig vandrar iväg över . Jag kan trösta dig med att med åren som nu gått så kan jag åter se på gamla filmer och foton utan att gråta
man kan minnas episoder och minnen som alltid kommer att finnas kvar. Man inser att livet liksom går vidare men jag kan fortfarande sakna att jag skulle vilja prata om olika saker,fråga om något.
kram till dig från mej
Hej!
Gott och se att du är tillbaks.Ja vet också hur det känns att forlora sina föreldre.Fort
farande är dett så att man skulle ville ha ringt och berättat om saker.Bare det att få höra stämmen igen.De kommer alltid till att finnas i ens hjärta och alla dom goda minnen jag har från dom.Jag gråt också mycket ibörjan och det tar på kräftene.Bra att du tar dig tid till att vila också och hämta krafter. En stor styrke kram från mig också.
