operation
Ja nytt år och nya blanka papper att fylla. Ja detta år blir det nog en stor förändring i mitt liv
Det börjar med en stor operation den 20/1. jag har ett stort brock på magmun som har gjort att matstrupen sjunkit ner i magsäcken, sen måste de ta bort en bit av magsäcken så det blir något liknande gastric bypassoperation. Jag kommer aldrig att kunna äta som vanligt och före och efter operation bara flytande kost. Det är bra för jag har över 20 kg som verkligen inte behövs på en så redan skruttig kropp.
De måste öppna upp ganska mycket sen ligger det nära stora kroppspulsådern därför lite otäckt, men jag har ju opererats 4 ggr förut i magen så det går nog bra denna gång med. Hanna sa, mamma du blir väl inte ledsen över alla ärr på magen. Nä sa jag då syns det att jag har en välanvänd kropp och jag ska leka att det är en världskarta på magen med massor av järnvägar. Det blir nog snyggt. Ärligt talat så är det skit samma för just nu kan jag inte ens gå ut för kramp i bröstet. Är det minusgrader måste jag ha en stor halsduk för munnen . man tror allra minst man ska dö, hela bröstet drar ihop sej ända upp i strupen och det gör så ont. Jag kan nästan inte äta något utan att få dessa bröstkramper. Inte promenera inte och inte så trött på eländet. Så nu hoppas jag att jag ska bli av med denna värk och att jag går ned i vikt för det hjälper ju för alla de andra krämporna.
Ja jag hoppas på en förbättring.
Det duma är att gamla minnen kommer upp från när jag nästan dog när Maria föddes ,jag blödde 6,5 liter blod ett stort blodkärl till livmodern hade slitits av och det var ett mirakel att jag klarade mej. Jag låg i respirator flera dagar efter och var väldigt dålig. När Maria var 1,5 år blev det operation igen för en massa sammanväxningar. Ingen trodde mej när jag klagat över värk i högersida sen Maria föddes, men en dag blev det akut bl.a. hade ena äggstocken virat sej runt urinledaren så flödet stryptes av och en del annat. När jag vaknade efter denna operation var jag vimsig av narkosen men jag kommer ihåg att jag tjatade om hur ensam jag var och jag var livrädd. Sköterskan blev arg på mej. Kanske hade jag tjatat riktigt mycket vem vet. Men det satte en ångest i mej som sitter kvar att bli så rädd igen när jag vaknar. Dumt men man är som man är. Så jag är rädd att vara rädd när jag vaknar. Usch vilken tråkig blogg men den är ju min och så är mitt liv. Men jag har ju andra saker som är roligt i livet. Tex. nya hunden. Det går så jätte bra med vovve Nellie och henne . det är ju Marias vovve en pomeranian dam på 7 år som gått i pension från den kennel Maria jobbar på. Hon är så rar snäll och vacker har vunnit massor av pris på utställningar. Nellie som varit i centums centum har fått en rival, lite avis men det går bra.
God fortsättning på det nya året och lycka till med din operation, det kommer säkert att gå bra
det var länge sen jag besökte din blogg, men skall bättra mig, för du skriver mycket kloka saker
va roligt med en hund till :)
kram kristina
Tänker på dig och hoppas operationen går bra. blir lite skakis för jag har samma problem själv ett bråck på magmunnen och än så länge funkar det med daglig medecinering men vet att jag kanske måste genomgå samma som du.
Många kramar från Inger
Oj, det var mycket! Även jag har bråck på övre magmunnen, men det lär vara litet - har faktiskt tänkt fråga min läkare som jag snart ska till om jag kan få kollat igen ifall det blivit större. Jag blir ju lite skraj när jag läser om hur du har det. Men du, kan du inte helt enkelt förklara att du är rädd för att vara rädd när du vaknar? Idag är det annorlunda än när Maria föddes, och nog måtte det finnas barmhärtiga personer på uppvaket/intensiven (eller var 17 du hamnar) som kan lugna dig, bara de vet att du är orolig. Säg till! Det finns faktiskt massor av goa, rara människor i världen :) Var opereras du? Linköping? Om det vore Norrköping och jag visste var du hamnar när du vaknar upp kanske jag känner någon som kan ta hand om dig - men så här stora operationer vill väl Linköping ta hand om...
Var lugn. Du är i Guds händer och Han bryr sig om dig. Jag ska be för dig, och be andra att göra det också. Bön är styrka!
Kram på dig, lilla tanta!
P.S. Läkarna/vårdpersonalen är Guds redskap också vare sig de vet det eller inte! D.S.
Låter som om du kommer tills att få ett nytt liv efter operationen, lycka till om jag inte skulle titta in igen innan !
Lägger till dig bland mina bokmärken så att jag kommer ihåg att titta in igen men vet inte när det blir för jag har huset fullt av barnbarn och det är ju nog att stå i då ;-).
Önskar dig ett GOTT NYTT ÅR !
Kram
Min goa lilla vän om jag bara kunde så skulle jag sitta vid din sida när du kaknar upp men du kommer att känna att jag sitter här hemma och att mina tankar är hos dig Många kramar din tvillingsjäl
Hej anette!
God fortsättning på det här året,hoppas allt
med operationer och så ska gå bra,tänker
mycket på dig,men tiden vill inte räcka till.
Ha en så fin Måndag du kan ha från Agath
PS:Vill du jag ska ändra ditt bokmärkesnamn
till anette i stället för lillatanta.?DS:
usch, jag är också jätteorolig. Hatar sånt här. Har inte riktigt orkat ta in det ens. Men nu är det ju inte så länge kvar.. Men jag tror ändå och hoppas och ber att det kommer gå jättebra. Vi är med dig hela tiden, Gud också. Glöm inte det <3
Det här leder till något nytt, något bättre. Nu kommer du kanske äntligen att få må bra även om vägen må vara krånglig och svår. När du kommer fram är det helt klart värt det. Älskar dig mamma<3
Hejsan!
Kul att du tittade in till mig! Jag blev lite fundersam när jag läser om dina besvär med magmunnen för jag har haft jätteont några veckor före jul. Trodde att det var ryggen som spökade men det där med kylan stämmer ju på mig med. Var in till akuten två ggr. och tog ekg.
Låter otäckt med operationen men tänk på att de är ju jätteduktiga på att operera nuförtiden och allting har ju gått framåt. Så det kommer att gå bra. Tittar in igen så jag får se hur det går. Kram.
Stackars dej! Inte konstigt att du är orolig.
Psalm 139:5 Han omsluter dej på alla sidor och håller dej i sin hand! Kram
Vad jag lider med dig, hur mycket ska du behöva stå ut med??? Jag lovar att tänka på dig och be för att allt ska gå bra. Kram/Anette
Jag hoppas du slipper känna dig rädd när du vaknar upp efter operationen. Och att operationen går bra så du får må bra sen. Min mamma har bråck på magmun så jag har hört en hel del om besvären och det kan inte vara nån höjdare att få besvär efter i stort sett allt man äter. Och att inte tåla kall luft! Nä, du kommer nog att må bra efter den här operationen även om du inte längre kommer att kunna äta större mängder mat. Det är ju många som tar till det för att gå ner i vikt - du måste ju för att få ordning på magen. Det är ju otroligt med oss människor vad vi står ut med när vi måste och vad vi går med på att göra för att bli friska. Men det är väl tur det.
Jag tänker på dig och ser fram emot dina bloggar framöver.
Kramen!
Så det är här du är. Den andra bloggen liksom poffade bort bara.
Men snälla, tänk inte tillbaka så. Det kommer inte hända igen. En gång, men det brukar inte upprepas.
Men det låter inte alls roligt så jag förstår dig ju samtidigt, för innerst inne skulle jag nog tänka likadant. Men det händer INTE.
Ha det gott
Kram /Birdett, (PippiFia)som även bloggar här.
Annette; vilka barn du har! Vad fint Hanna skrev. Tror att Jesus är hos dej allra närmast när du ska gå igenom operationen. Lycka till med allt, kram Eva.
